Om oss

Utan Gyllene Prag hade Göteborg varken haft Konstepidemi eller panerad ost. Men vem kunde tro det den 4 april 1973. Det var dagen då fyra unga män med rötter i dåvarande Tjeckolsovakien, efter mycket vånda, äntligen omvandlade delar av en tipsvinst till krogägande. Premiärdagens meny bestod av köttfärslimpa och serveringen fixades av en servitris som den tidigare ägaren av lokalerna välvilligt lånat ut. Den gamla stampubliken, som i och för sig var lätt räknad, tröttnade snabbt påde nya friska fläktarna från Böhmen och Mähren. Men istället upptäcktes den nya krogen med de billiga priserna snabbt av Göteborgs studenter. Framför allt var det blivande pedagoger (inklusive undertecknad) från dåvarande lärarutbildningen tvärs över Husargatan och den tredje statsmaktens kommande stjärnor som häckade nere i trakterna av Masthuggstorget, som blev de första trogna besökarna. Inte långt efter började valda delar av stadens konstnärer och författare att också söka sig till det nya vattenhålet vid Sveaplan.

Men det ändrade sig. Visst är det även i dag många studerande, lärare, journalister, musiker, konstnärer och författare som slår sig ner vid borden. Men numera är publiken betydligt mer allsidigt sammansatt än var den var under den första vågens tid. Ett markant inslag på Gyllene Prag utgör Linnéstadens hemmapublik. För många av stadsdelens invånare är Dagens Rätt och en öl efter jobbet bland vännerna på Prag, ett måste. En annan väl representerad grupp är alla de som vid besök i Tjeckien och Slovakien lärt sig att uppskatta den mat och dryck som serveras i de båda länderna och nu vill återuppleva reseminnen. Men även olyckliga som av olika anledningar tvingats att lämna Linnéstaden, och även i extrema fall Göteborg, tar chansen när den gives och gör ett återbesök. Med minsta lilla flax återfinner man alltid något bekant ansikte.

Tidlöst, i stort sett. En markant förändring av lokalen skedde för några år sedan. De fyra bärande pelarna utsmyckades av göteborgskonstnärerna Jörgen Byström, Anders Carlsson, Robert Jonsvik och Jens Mattiasson. Dessa fyra herrar var framträdande profiler på den närbelägna Konstepidemin. En unik kulturinrättning som antagligen aldrig blivit verklighet utan ett otal långa sittningar och hetsiga, men kreativa, debatter på Gyllene Prag.

En och annan känslig. Vissa delar av stampubliken har genom åren varit mera känsliga för förändringar än andra. Så här beskrev journalisten Roland Arvidsson den chock han och hans vänner upplevde när de slog sig ner vid bordet en höstdag i slutet på 70-talet: – Torsdagen den 1 september hände det. 11 år efter högeromläggningen, 39 år efter andra världskrigets utbrott, 480 år efter Columbus. När vi slog upp matsedeln den dagen tystnade samtalet vid bordet. Robert suckade, Anders kved, världsordningen var skakad och jag lyfte luren för att ringa nyhetschefen på bladet. – Dillköttet hade flyttats från positionen som dagens rätt på måndag, till fredagen! Detta mina vänner, var den största förändringen i Prags då snart 30-åriga historia. Kanske inte helt sant, men en del sanning ligger det i den gamle stamgästens suck. Å andra sidan, som en annan ofta återkommande besökare uttryckte det: – Varför ändra på något som är så bra? Och det kan man ju bara hålla med om.

Men tiden har sin gång. I dag – mer är 34 år sedan starten – har även den mest sturige överliggaren anpassat sig och lärt sig att acceptera förändringens vind. Så när det på senvåren 2007 började surra rykten om ägarbyte – de tre kvarvarande ursprungliga ägarna kände att det räckte nu, ville ha ut lite mer av livet – togs nyheten emot med visst jämnmod av stamgästerna. Inte minst beroende på att ryktet om försäljningen åtföljdes av ett namn på den nye ägaren; – Johan Svensson, en av de gamla stamgästerna, mannen som initierade en av Gyllene Prags paradrätter ”Johans Special”, pekades ut – ihop med dotter Tove – som nya ägare. Den nya eran startade med en välbehövlig uppfräschning av lokalerna, viss föryngring vad gäller personalen – även om vissa ”tidlösa inslag” fortfarande återfinns både på golv och i kök för att säkra den historiska kontinuiteten. Även matsedeln fick vidkännas en lätt, mycket lätt uppfräschning. Tjeckiska och slovakiska rätter utgör fortfarande ett dominerande inslag på menyn. Självklart finns olika varianter av den ”världsberömda” panerade osten med tartarsåsen kvar – likaså det tjeckiska ölet…… Inte helt oväntat har krögare Johans intresse för jakt påverkat vad som bjuds. Med jämna mellanrum serveras det vilt – en nyhet som även den mest inbitne ostälskaren förstår att uppskatta.

Göteborg den 22 december 2007